jag lurar våren...

... tänkte jag och hade mina låtsasvantar på mig.
ni vet sånna som inte har några fingrar, men som ändå värmer.
smart!



nu har jag sett nästan hela staden,
ja, för det gör man om man cyklar mellan
Norra Fäladen och Klosterhoodet.
jag tog stora klunkar, fyllde mina lungor med syréndoft och
tänkte att livet är rätt bra ändå.
fint att cykla genom natten.
jag fick lite semesterkänsla för att det
var så mycket folk på gatorna trorts
mörkrets intrång. det är fint!
jag tycker om att vara ute om nätterna
allt är liksom annorlunda fast ändå bekant,
på nåt vis.

snart flyttar jag här ifrån.
det ska bli skönt men kanske kommer jag
sakna granngubben svensson. en märklig man, förresten.
han har nästan alltid ytterdörren öppen,
lägger små lappar utanför vår dörr för att se när vi öppnat den
och till detta tysk (och svensk) gammal schlager på hög volym.

jaja, mycket ska man uppleva